Var är genusvänstern när en ny prinsessa är född?

Idag har hela landet fullkomligt gått i baklås och firar denna nya lilla prinsessa som har blivit född. Det är lite smågulligt, även om jag någonstans känner att enda anledning till att jag bryr mig, är för att alla andra verkar göra det. Min ytterst personliga åsikt är att monarkin är så ute att det nästan är inne igen, ungefär som utsvängda jeans och papiljotter.

När jag satt nu på lunchen och spänt väntade på att få se på Aftonbladets-liveTV när de skulle skjuta med kanonerna (det är ju trots allt lite skojigt) tvingades jag lyssna till dessa tre damer som alla hade åsikter om uppfostran osv. Helt plötsligt slog det mig att ingen av dem började prata om genuspedagoger, genusdagis eller att Vicky borde genuscertifieras. Ingen av dem pratade om att vi kanske skulle ha ett nytt ord, eftersom prins och prinsessa är könskodade? vi har ju hon, han och hen idag. Kanske är det dags för en Prins, Prinsessa och Prinsus?

Jag tror inte kulturvänstern med DN i högsta hugg kommer våga nämna genus och monarki i samma artikel. Vem vill egentligen att vår nya lilla prinsessa ska begränsas i sin fria lek. Egalia står ju inför ett superarbete, nu när vi har ett barn som inte bara är könskodad för att hen är en Hon, utan även för att det är en Prinsessa! Här måste genuspegagogerna tänka till, hur ska vi motarbeta traditionella könsroller på en prinsessa? ve och fasa – hon kommer säkert vilja ha klänning på sig i alla publika sammanhang och inte bara det – det kommer vara en prinsessklänning!

Jag vågar nästan sätta pengar på det. Ingen kommer komma med förslaget att vi ska motarbeta könsrollerna (som står i Egalias läroplan) på prinsessan och tvinga henne bära kostym. Troligen eftersom det är en sån publik person, som jobbar internationellt. Vad skulle resten av världen tycka?

Vad genusindustrin glömmer, är att alla föräldrar som får en dotter, tycker att hon är deras lilla prinsessa. Om jag hade haft en son, skulle jag mycket väl anse att det är min prins. Men där får man inte vara i fred. Om jag låter min framtida prinsessa leka med dockor och ha klänning kommer jag bli klassad som bakåtsträvande, könsrollsbefästande mansgris. Men när en riktig prinsessa gör det, är det istället traditionellt och gulligt.

Så, kära Miljöpartiet. Jag utmanar er – ska vi ha en genuspedagog i varje förskola, har ni nu något att bita i. Den här dottern kommer garanterat vilja (kanske till och med tvingas) ha klänning större delen av sitt liv.

Vad jag vill säga är att vi är alla människor. Om prinsessan kommer ha rätt till fri lek, borde alla barn ha det. Om ingen jagar Vicky och Danne med en genusblåslampa, borde ingen förälder bli det. Vill en pojke leka med dockor är det okej, vill samma pojke senare leka med bilar är det lika okej. Men när debattklimatet handlar om att motarbeta könsroller istället för att låta folk få välja vad tusan de vill, oavsett om det är könssteroetypt eller inte, är vi på hal is.

Myter om män

Ibland får man höra dem. Myterna. Sånt som alla tar som en självklarhet är enkelt eftersom man är man. Jag känner att jag måste ta upp några av dem, i hopp om att spräcka dem!

Myt: Det är lätt att stå och kissa

Det här är nog den absolut vanligaste myten om män. Jag vill dock börja med att säga att just det här med att kissa är mer komplicerat för tjejer. I alla fall om man pratar om utomhusmiljöer eller krogen. Men det är en vanlig missuppfattning att det är lätt att stå och kissa. Alla män vet att det finns olika sorters kissande. bara direkt ur huvudet kan jag snabbt nämna följande:

  • Normalkissa – allt hamnar där man siktar och alla är nöjda och glada
  • Akutkissa a.k.a. ”brandslangen”  - kommer med extremt tryck, har en tendens att skjuta högt
  • Post-sex-kissa – Hamnar precis var som helst. aldrig där man siktar
  • Morgonståndkissa a.k.a. ”moment 22″ – Ståndet kan endast hävas genom att kissa (eftersom blåsan trycker på en nerv vilket orsakar ståndet), men att kissa med stånd är en freakin” vetenskap. Jag funderar personligen på att uppfinna nån form av adapter.
  • Spray n” pray – man tror allt är frid och fröjd men upptäcker att strålen delar på sig, eller det börja droppa. Kan också tendera till att byta riktning helt plötsligt.
Ja, det var dem jag kom på rakt upp och ner. Det ska ju tilläggas att det inte kommer med jämnt tryck heller, vilket gör att man konstant måste ändra sitt sikte. Ett bra exempel på dessa svårigheter visas bra i filmen ”Me, myself and I (Mina jag och Irene)”, där en man med personlighetsklyvning har sex, men den andra personligheten förstår inte det för än han ska kissa dagen efter och träffar väggen istället för toaletten.

Myt 2: Snoppen är underhållsfri

Nej nej nej. Detta är inte sant. Återigen, inte alls samma problematik som för tjejer, men tyvärr kan mycket gå fel med vår bästa vän. Åkommor som infanterield (det heter faktiskt så), pungbråck och testitorsion är alltför vanliga. Mer än så tänker jag inte skriva om detta.

Myt 3: Killar har alltid lust till sex

Det här är en vanlig myt och tyvärr befästs den mer och mer. Problemet när en kille säger nej till sex, är att det inte accepteras. Personligen har jag sagt nej till sex ett par gånger, men två av dem var mer minnesvärda än de andra. Resultatet innebär oftast att man får ställa upp, oftast för att undvika bråk. Ett mercy-fuck helt enkelt. För när en kille säger nej, blir oftast resultatet att kvinnan tar det personligt. Många tjejer tror det är något fel på dem eller liknande och kan börja gråta, bli arga, sura eller helt enkelt göra slut. Så man får ta en för laget, eller vad man ska säga. Men killar kan vara sjuka, ha ont i huvudet (på riktigt) eller helt enkelt inte ha lust. Detta är extremt aktuellt nu, när en man i frankrike har fått böta €10000 för att han inte hade sex tillräckligt ofta med sin fru. Undrar om den lagen gäller åt båda hållen?

Myt 4: killar har inte hormonsvängningar

Det här är intressant. Det har forskats extremt lite om detta och är ganska nytt, men vissa påstår att män har en månadscykel, där hormonerna påverkas. Jag har googlat och letat och sökt, och det bästa jag har hittat är detta. Det kanske låter konstigt, men det handlar i stort om att några har börjat mäta sina hormonnivåer regelbundet, under längre tid. Det man kommit fram till är att nivåerna är olika och följer en viss regelbundenhet.
Här skulle jag ändå vilja åberopa vanligt common sense. Ni tjejer som har pojkvänner (och läser detta) vet nog att några dagar i månaden är män mer griniga, sura och irritabla. Eller så kan det vara så att någon forskare vill ge sig själv en kvinnligt get-out-of-jail-free-card och kunna vara en galning en fjärdedel av sitt liv. Men jag tror på det, jag har vissa dagar (oftast i början av månaden) där jag helt enkelt inte är mig själv.

Myt 5: män hamnar inte i klimakteriet

Eller det är i och för sig ingen myt. Vi hamnar inte i klimakteriet. Vi hamnar i den manliga motsvarigheten, Andropause. Återigen, här vill jag åberopa vanligt folkvett: 50-årskrisen.

Myt 6: Stånd betyder att man är kåt

Det här är uteslutande, utan tvekan, den absolut vanligaste missuppfattningen som finns. Uppkomsten av ett stånd, eller förlåt, erektion, är en reaktion av ett stimuli. Vi ska använda oss av populärmedias jämförelse och jämföra män med djur:
Ivan Pavlov bevisade att han kunde få sina hundar att börja dregla när de hörde en klocka, eftersom de associerade klockan till mat. Likaså fungerar det för män och stånd (nej fan! ”erektion”), när vi hamnar i en situation som påminner om sex får vi stånd (jag ger upp). Det är ingenting som kommer kontrollerat, vilket enklast kan bevisas genom motsatsen: det är omöjligt att ”beställa” ett stånd. Du kan säga åt din kropp med din vilja att höja din arm, springa eller skriva på ett tangentbord, men du kan inte med vilja få ett stånd. Självklart kan du göra det genom att tänka på sex, men då är det fantasin, inte viljan som sätter fart på detta. Så nästa gång du ser eller märker en kille med stånd, så är det situationen, inte viljan, som har skapat det. Ett typexempel på detta är att dela säng med någon av motsatt kön (eller samma, om man är lagd så). Tjejer tror med automatik att det betyder att killen vill ha sex, killen tycker oftast det är pinsamt.

I’m back baby!

Just the Best Party

Image via Wikipedia

Nu är det dags igen, hösten börja närma sig och min awesome sommar är slut. Dags för bloggen igen. 

så hur har livet varit? Det är alltid svårt att sammanfatta en längre period på kort tid. Antar att principen ”du har mer att säga till nån du träffade för en timme sen, än en som du träffat för tre år sedan” även gäller i bloggperspektivet. Sommaren har varit bra. Man kan nästan säga att det varit en klassisk sommar, med fest, parker, roadtrips och sommarflirt. Jag har mest hängt med gänget från i våras och vi har alla kommit närmare varandra på bra och dåliga sätt. de starkaste minnena jag har är nog resan över midsommar (med mitt nästan manodepressiva mående), resan till Skåne och Danmark och min födelsedag. Det har helt enkelt varit en mycket bra sommar tycker jag.

På kärleksfronten är det inget nytt. jag fortsätter att dividera upp livet i perioder det går bra och när det går som vanligt. Nu går det som vanligt. Sommaren erbjöd visserligen en hel del upplevelser på den fronten, men inget bestående över tid. Så nu är jag tilbaka i gamla skor. Tråkigt nog är jag numera på fel sida 25 år och känner hur energin försvinner ur mig lika snabbt som en pensionär på hårdrockskonsert. Jag måste söka mig till nya domäner i raggningsvärlden, för jag orkar helt enkelt inte med krogen nu. Ett one night stand, och jag är död i tre dagar. Tiden då man festade till fyra och knullade till kl sex, för att sedan gå till jobbet, är bistert förbi (i alla fall på regelbunden basis). Men det kanske kommer tillbaka. Hösten brukar vara lite off-season när det kommer till sånt här. På hösten vill jag egentligen bara sitta under en filt och läsa böcker, lyssna på regnet utanför och konsumera halva månadslönen på levande ljus. Jag måste bara hitta någon att göra det med.

Jag har också börja jobba igen! Det känns bra. Studier är trevligt, men jag är helt enkelt inte mycket för skola. Jag lär mig inte på det sättet. Företaget jag jobbar på har också blivit sålt till ett större bolag. Jag hoppas det kommer märkas på lönen och öppna upp för nya möjligheter, gärna utomlands.

Snart åker jag också till Amsterdam! jag vet inte än vilken typ av turist jag ska vara. Men det ska bli så skojigt. Jag åker dit med min gode vän C. Jag tror hon och jag kommer få det bra. Det är bara så mycket jag vill hinna se. Alla andra världskriget grejer. Troligen kommer jag behöva ta mig utanför staden för att se nåt sånt.

Så, summan av kardemumman: jag mår okej, livet flyter på och jag hänger med.

PS. jag vill också passa på att göra en uppföljning av ett tidigare blogginlägg om mina nyårslöften. Alla har gått åt skogen.

Görs väderprognoser av spåtanter?

Bowl of clouds

Image by kevindooley via Flickr

Jag börjar hetsa upp mig lite grann över SMHI. Är det bara jag som känner att de inte verkar kunna leverera en enda vettig prognos? jag har börjat läsa vädret ungefär som horoskop, det känns som de håller sig generella för att göra folk nöjda. Men på senare tid har de inte ens kunnat säga vad det kommer bli för väder på kvällen! gosh!

Jag har gjort lite research såklart. Regeringen har faktiskt redan klivit in och sagt att de måste förbättra sig. De kräver 85% träffsäkerhet. Förra året låg träffsäkerheten på 69,3% för 5-dygnsprognoser. Jag tror dock inte att man har räknat bort avarter som Juli månad.

Då ska vi få begrepp om siffrorna. 70% ger alltså 30% fel. på en månad blir det ganska precis 10 dagar. Det betyder att tio dagar varje januari blir plogbilar utskickade i onödan, eller inte alls. på en 5 dagarsprognos är det fel på 1½ dag. Jag börjar fundera lite grann på hur näringslivet skulle reagera på nån som presterade så dåligt (framför allt när resten av världen gör det bättre än oss)? Om jag kom till jobbet på hemtjänsten och glömde ge medicin åt 30% av mina patienter, skulle det vara okej då?`

Nu är det förstås svårt att sia om vädret. Det är svårt att se in i framtiden. tror vi. egentligen är det inte så svårt, det gör alla människor, varje dag. ”jag måste tvätta idag, för jag ska ut på lördag” – bang, i did it. jag såg in i framtiden. go me!

För att förespå väder finns massa verktyg. hur de kan bli fel på en prognos 6 timmar framåt är för mig obegripligt. jaja, jag ska sluta gnälla. men jag vill fan se att det händer nåt för de skattepengar de får. jag är ingen fena på att tolka rikssvenskan i regleringsbrevet, men det såg ut som de disponerar 200 miljoner får sitt arbete.

Blir saker annorlunda bara för att man byter namn på det?

För ett par år sedan jobbade jag på Playhouse Teater i Stockholm. Det var bland de bästa jobb jag har haft, så himla roligt! På teatern så hade en kille som heter Klas Hallberg föreläsning ca 3 ggr/vecka under en tid. Han pratade bl.a. om att saker har en tendens att byta namn. Jag kan inte sluta fundera på det!

Överallt finns det, oförklarliga namnbyten som är till för att internationalisera, ball-ifiera och skapa en hype om en produkt. Jag kan tänka mig att syftet är att få en produkt att framstå som modern och ny, fast det egentligen är en gammal uppfinning.

Det senaste jag har sett är i reklamen för Zumba. Om man köper snabbt får man nämligen några ”Toning Sticks” på köpet. ojoj vilken grej va! Men jag kan förstå marknadsföringsknepet ändå:

Zumba = roligt
Hantlar = dötrist

så kudos till personerna på den byrån som kom på detta.

Självklart finns det andra saker, som inte är lika lätta att förklara. Jag har fortfarande inte förstått skillnaden mellan en present och en give-away eller städare och hygientekniker (ja, det heter faktiskt så numera). Toppen nås väl ändå inom yrkeslivet, där du inte längre är underställd chefen, du är en medarbetare. Jobbet är dock detsamma.

Den stora frågan är fortfarande, är jag den enda som reagerar på detta? är verkligen en toning stick som give-away mer värd, än en hantel i present? Blir det annorlunda bara för att man byter namn?

Snart är den enda lösningen att ha en översättningstabell. Språket ska väl utvecklas av den stora massan och inte av marknadsföringen? paradoxen är väl att folk är för dumma och utvecklas i marknadens riktning och inte vice versa. ”tidningen säger att jag är snygg med de här skorna, alltså köper jag.”

Fri vilja, någon?

 

Fåniga skafferier

Windows kan inte hitta

Image via Wikipedia

Jag har ett erkännande. Som många vet, är jag klassad som en samhällsfara framför spisen. Jag har fått montera ner brandvarnaren eftersom den tjöt varje gång jag lagade mat. Jag tycker egentligen inte att det är ett stort problem, jag lever och har nog inte så mycket brist på vitaminer. Så fysiskt är det inget problem, men socialt är det jättejobbigt!

Därför kom jag för ett tag sen på den bästa idéen jag fått på länge! jag började köpa vuxensaker, inte för att jag behöver det, men det ser liksom bra ut. Så i mitt skafferi finns nu mjöl och bakpulver bland annat. Jag har dock ingen som helst aning om vad jag ska göra med det, men nu ser i alla fall inte mitt skafferi så sorgligt ut. Det ser nästan vuxet ut!

rikileaks v2!

Yes nu är det dags! efter att mitt bloggade glidit iväg åt helt fel håll var jag tvungen med en paus. För att signalera dessa nya tider, har jag dessutom bytt design! jag vill ha en fin, vårig färg, men min förkärlek till metalliska, titan-liknande grejer tog över (jag är som en skata, blänker det, vill jag ha det).

Livet är helt okej just nu. jag har på kort tid träffat mycket nytt, asballt folk, några att ligga med och många att dricka med (mina två favoritsysselsättningar). Våren är här, vilken innebär att jag har 6 månaders hysteri framför mig. jag hör till gruppen människor som mer eller mindre går i ide på vintern för att sedan pigga på mig som fan på sommaren. Jag sover i princip ingenting. Visseligen kan sömngrejen förmodligen härledas till det faktum att jag inte håller på med gardiner. Jag vidhåller min idé om att ikea har missförstått när de inte skickar med instruktioner till gardinerna. Till och med en pappskalle från en annan del av Södermalm kan sätta ihop en jävla bokhylla, men gardinerna är omöjliga!

I’m back!

mvh personalen

Det finns få saker jag stör mig så mycket på, som dessa tanklösa, meningslösa och uttryckslösa lappar som alltid avslutas med ”mvh Personalen”. Bara avslutet för mig att rysa. Vem säger så? Idag när jag besökte Hemköp såg jag en sån lapp vid kassan. ”Korten till cigarettmaskinerna är giltiga i två timmar. Inget återbetalning på ej uthämtade varor. mvh Personalen”

Otroligt bra, informativt och välskrivet måste jag säga. Sen kom avslutet. Jag förstår inte varför. tror de på allvar att vi kunder kommer stå där och undra vem fan det är som försöker säga åt mig hur snabbt jag ska ta mig till maskinen 20 meter bort? Stryk det!

Min svåraste kontakt med en sån lapp var när jag praktiserade på ett äldreboende. Budskapet i sig var inte så farligt, men bara den rysliga känslan av att eftersom jag har mina yrkeskläder på mig, innefattas jag av detta ”Personaaaaalen”. Anledningen till att man skriver det är förmodligen ett moment 22 i lappskrivarens hjärna, de vill ha en personlig anknytning och vara trevlig, men inte behöva stå till svars för det personligen. Då gömmer man sig bakom det ordet. På så sätt är hela styrkan kollektivt ansvariga och dessutom får lappläsaren ett sken av att detta inte är en enstaka människas åsikt, utan en vedertagen regel. Samtidigt vill kan kanske förmedla var budskapet kommer ifrån, men när nån som jobbar på ett dagis sätter upp en lapp ”Lunchstängt mellan 12-13, mvh personalen” på dörren, så blir jag lite fundersam. Är denna människa uppriktigt orolig att jag ska stå där utanför och bli alldeles orolig över att jag inte vet vem som skrivit lappen? Det kan ju vara barnen som stänger eller… är det kanske personalen som har stängt men barnen skrivit lappen?

Jag ganska övertygad om att den vanliga författaren till de flesta mvh-personalen-lappar är Berit 55 år som jobbat på konsum sen hon fick börja rösta. Men Berit känner att folk inte verkar fatta och gör fel på hennes arbetsplats, men istället för att anpassa sig efter sina kunder, uttrycker hon sin personliga åsikt och skriver en mvh-personaaaaalen-lapp.

Detta har nu blivit så allmänt vedertaget att det utnyttjas in absurdum. Snart kommer det sitta en handskriven lapp på grinden till Livgardet ”Snälla invadera oss inte. mvh Personalen”.

Min personliga åsikt är att man har tre vägar att gå, så lyssna nu Berit 55: Man kan vara saklig, personlig eller rolig. Alla tre är okej, men blanda inte för gud skull. Du kan skriva en kort koncist lapp på datorn och skriva ut, inga hälsningar, inga mvh eller ”ha en bra dag”. Bara rakt upp och ner vad som inte är tillåtet. Du kan också göra det personligt, men det är svårt för många. En gång såg jag en lapp där det stod ”Mina axlar gör ont. Snälla, vänd streckkoden mot dig”. Varenda en gjorde det. Att vara rolig är tyvärr svårt eftersom alla har olika humor. Personligen skrattade jag halft ihjäl mig när jag såg lappen ”Peta dig inte i näsan. Mvh vi på Samhall”

jag tror inte ens den var menad till att vara rolig.

Jag har så tråkigt!

Jag är fortfarande sjuk. det är så jävla tråkigt! Just idag som verkligen allt kul verkar hända också. va fan!

Mitt stora problem just nu är jag inte orkar gå till affären. Mat har jag så jag klarar mig, men jag måste köpa alvedon. Jag har inga som helst hemma. De ändå medicinerna jag har som kan hjälpa mig, är Kodein. Okej att det är 500mg paracetamol, men jag är lite skeptiskt till att käka 30 mg Kodein (som de också innehåller) när man är förkyld. För er icke insatta – Kodein omvandlas till ett morfinliknande ämne i kroppen. Resultatet är att du blir seg och dessutom beroende.

Imorgon ska jag vara frisk. jag vill göra nånting, vad vet jag inte men nåt ska jag hitta på. kanske skulle hitta nån att gå på bio med. det är ju alltid trevligt. Skulle vilja se den där Love and other drugs. För att undvika en pinsam tystnad efteråt, bör jag kanske se den med nån jag inte ligger eller har legat med.

sen vill jag åka skridskor. jag har inte gjort det i år.

kapprustningen i rymden kommer göra oss till fångar

Jag såg en riktigt spännande dokumentär igår, om kapprustningskriget som är på väg att dra igång i rymden. USA har gått ut med att de vill ha total dominans och kontroll över rymden vilket en hel del länder motsäger sig till. I FN-huset, så görs det varje år en omröstning för att förändra det gamla avtalet att förbjuda massförstörelsevapen i rymden, till att gälla alla vapen.

Varenda år, har alla länder röstat för, endast ett land har röstat emot – USA.

Jag förstår att de är rädda. De är en supermakt, och vill fortsätta vara det. Det gäller att alltid ha den högsta punkten i ett krig. Ska du ta en ö, är det bäst att ta den högsta punkten först. Det är alltid lättare i nedförsbacke.

När Kina sköt ner en av sina egna satelliter satt större delen av det amerikanske flygvapnets officerare och följde händelsen live. För ett land som står för hälten av alla satelliter i omlopp är ju detta fruktansvärt, en av deras största ”fiender” kan skjuta ner våra satelliter!

Det som oroar mig är inte kriget, vapen eller tekniker. Det som oroar mig är skräpet. När något sprängs i omloppsbana, blir det inte pulvriserat, det blir stora bitar som i sin tur lägger sig i omloppsbana. Muttrar skruvar och plåt, som rör sig i lite över 20000 km/h. En mutter som rör sig i den hastigheten, kan ha sönder i princip vad som helst. Så summan av kardemumman är att om eller när vi hittar en ny planet att bo på, vilket är nödvändigt när denna är förstörd, kommer vi inte kunna åka dit. För när vi skjuter upp något kommer de krocka med skräp och förstöras.

Vi kommer bli fångar på vår egna planet, inlåsta bakom en galler som vi själva byggt.

Jag hoppas att de som bestämmer tänker längre än bara till nästa krig. En klok indian sa en gång att ”livet är inte en gåva från dina föräldrar, det är ett lån från dina barn.”

politik, ekonomi och andra religoner

consumers

Image by m.a.r.c. via Flickr

Jag tänkte att jag ska förklara något som väldigt få människor verkar ha förstått. Idag ska vi lära oss hur pengar fungerar – på riktigt. När vi inne på det ämnet, kommer du också förstå hur vi snart kommer gå under.

Vi börjar med en enkel bild om hur samhällets ekonomi fungerar: Ett företag anställer dig, du tillverkar något, som andra sedan köper. Det är de tre grundstenarna. Arbetsgivare – anställd – konsument. Det brukar många förstå, acceptera och gå med på. För att göra vår byteshandel lättare, har vi uppfunnit ”pengar”. Istället för att byta en glödlampa mot en limpa, har vi ett bestämt att den här papperslappen är värd 20 kr.

Alla pengar som idag finns i omlopp är egentligen skulder. Du får pengar, därför att din arbetsgivare är skyldig dig pengar, när du går till kassan, så blir du skyldig Ica pengar. De flesta skulder betalas igen på en gång. Om alla människor på hela jorden la alla sina pengar i en stor säck, och samlade alla skulder i en annan säck så går det jämt upp. Summan blir noll, inga pengar skulle längre vara i omlopp, ingen skulle vara skyldig någon nåt.

Fel.

När pengar uppfanns, uppfanns också banker. Bankerna lärde sig snabbt att behovet inte bara fanns att lagra sina pengar, utan också låna pengar. Och med det uppfanns även den största ekonomiska motsägelsen: ränta.

idén med ränta är simpel. jag ger dig 1000 kr och som tack ger du med 1100 kr, inga konstigheter. Men tänk samma scenario som vi såg ovan, vi stoppar jordens alla pengar i en säck, alla skulder i en annan. Säckarna blir exakt lika stora, men brevid den stora skuldsäcken, står räntesäcken. Nu ska räntorna betalas igen, men det finns ju inga mer pengar i omlopp.

Vi kan dra ner det i mindre skala och göra det ännu enklare. jag gör 2 lappar och skriver ”500″ på båda. jag lånar ut dem till dig och säger att jag vill ha 1100 tillbaka. Du kan betala tillbaka 1000, men de sista hundra går inte, för det finns inga fler lappar. Du kommer för all framtid vara i monetär skuld till mig.

Hur löser man då detta problem? enkelt, man trycker mer pengar. Med den briljanta lösningen uppfanns också nästa katastrof – inflation.

Människor är inte dumma, när det trycks mer pengar, blir alla lite rikare en kort stund. Handelsmännen tittar du på varandra och konstaterar att om alla konsumenter har mer pengar, kan vi ju höja priserna! Bankerna tänker dessutom att om alla människor nu har mer pengar, kan vi ju höja räntorna! jösses vad rika alla blir helt plötsligt.

Högre räntor = mer pengar måste tryckas = mer pengar i omlopp = högre räntor

För att stoppa detta har vi då vissa kontrollorgan som vi väljer kalla centralbanken. De styr helt enkelt räntan. Dessutom ser man till att bombardera allmänheten via media om att allt är bra.

Tittar vi på USA, så är de på väg mot en ekonomisk kollaps. De har så mycket pengar i omlopp att deras dollar i princip är värdelösa, det som gör att det fortfarande fungerar, är att allmänheten inte vet om detta. Om verkligheten skulle stiga på, skulle de behöva betala kanske 10 dollar för att köpa 1 euro (siffror helt från luften). Men eftersom amerikanska allmänheten tror att deras pengar är värda nåt, vägrar de då att växla sina pengar. De företag som växlar pengar tjänar då ingenting och höjer då växelkursen (tillgång och efterfrågan styr även där). Snart kommer deras system kollapsa och när deras pengar blir värdelösa, kommer de inte kunna betala räntorna på sina statsskulder. Detta leder till en snabb, smärtsam kollaps som kallas konkurs.

Ingen vet idag vad som händer när ett land går i konkurs. Om det är liksom företag eller privatpersoner, så innebär det alltså att alla som är skulder gentemot USA då kan kliva in i landet, ta de materiella saker (guld, olja, koppar, mark osv) som de tycker ha värde och skriva av skulden. man tömmer helt enkelt landet på tillgångar. Precis så som kronofogden idag gör för privatpersoner när de inte kan betala sina skulder. Liknande har redan inträffat, Grekland började sälja av sina tillgångar, paradisöar. För ett tag sedan, kunde privatpersoner köpa en egen grekisk ö.

Om, säg 25 länder, samtidigt kliver in i USA och börjar roffa åt sig resurser, land och kanske t.o.m. arbetskraft (slavar), hur tror ni då att värdens största krigsmakt skulle reagera?

och där, mina damer och herrar, har ni en enkel förklaring på hur vi med stormsteg närmar oss en katastrof och kanske till och med, ett tredje världskrig.

Vems fel är detta? staten? usa?

nej, det är räntan. Som vi människor själv har uppfunnit och accepterat. Som jag ser det, är ”ekonomi” idag den största religion vi har. Detta är något som många vet om, men eftersom det inte finns en lösning än, håller man tyst. Det är tyvärr ingen konspiration.

Hetsätande, svenska mediachefer

What's Cooking? with Jamie Oliver

Image via Wikipedia

Nu börjar det nästan gå för långt, är det bara jag som fått känslan av att hela den svenska mediaeliten har gått ihop och bestämt sig för att få grava ätstörningar? jag pratar givetvis på alla (jävla) kockprogram som går på tv, den ofantliga mängden kokböcker och spaltmeter med tidningsutrymme som allt ägnas åt kärleken till maten. Som ni ser till vänster, har det nu börjat släppas TV-spel som handlar om matlagning. Hur jävla sjukt är inte det?

Mat-Tina är idag ungefär lika känd som Per Gessle enligt min extrema partiska åsikt. För vad? koka potatis?

Jag kan i ärlighetens namn inte förstå var intresset kommer ifrån. Jag känner inte någon som tittar på de där programmen. Inte vad jag vet iaf. Men eftersom det det stora mediaintresset gör det omöjligt för en vanlig människa att undvika dessa kockar så blir det någon slags uppåtgående spiral. även om du inte tittar på programmet, står det om det i tidningen dagen efter, vilket gör att du råka veta vem som vann kockduellen, som i sin tur tolkas av tv4 som att det här is the shit. Vi får ju mer eller mindre recept nertryckta i halsen!

men om nu någon vågar ge sig tillkänna och berätta att de ser på dessa program så kommer direkt följdfrågan – vad gör du av informationen? springer du till Ica och handlar och sedan ställer dig två timmar vid spisen?

jag villhelst inte argumentera med folk om detta. Jag är själv ett stort fan av bil-program och förstår ihåligheten i mina argument.

Men kära viasat, kanal 5, tv4 och svt – kan ni slua sända 4 matlagningsprogram var om dagen? jag är så himla trött på Jamie Oliver, Tina, dueller hit eller dit. Kan inte denna rockstjärnestatus som vissa kockar har bara få rinna ut i sanden?